Semester

Ja då var man på plats i Duved (Åre) äntligen. Tänkte försöka hinna med att uppdatera bloggen så mycket som möjligt under veckan, så ni som läser vet vad som händer här uppe :)

Jag och Adde tog tåget upp hit inatt, vi åkte samma tåg som alla de andra i gänget, men vi var i olika vagnar, så vi träffades bara innan vi skulle åka på perrongen. Vi gick och la oss på en gång, tåget var lite försenat så klockan var väl tolv innan man kom i säng. Kan inte påstå att det var den bekvämaste sängen jag sovit i, eller det fräschaste tåget heller för den delen, sängen lutade nämligen, så jag var tvungen att stoppa ner en kudde och mina stora vinterjacka i glipan mellan sängen och väggen för att inte glida ner i den under natten. Men men, det var en mycket billig biljett, så man får inte klaga :) Vi kom fram i tid och allt gick bra. De andra i gänget hade tydligen bokat sovplats, men fick sittplatser ändå. De hamnade bredvid några 18-åringar som festade hela natten, så efter ett tag gav dom upp att försöka sova och började festa dom med. Så när vi träffade dem i morse var det några som var riktigt packade haha. De flesta ligger nu och sover ruset av sig, medan Per gav sig ut i backen fast han är full. Hoppas verkligen att han har koll på vad han gör.

Adde och jag blev lite besvikna när vi kom hit, vi hade blivit lovade att få sova i dubbelsängen på övervåningen, men Per hade tydligen lovat Kim och My det också och de hann tyvärr före. Så vi får bo på nedervåningen i år också, i samma rum. Men det är absolut ingen fara egentligen, stugan är precis lika mysig på nedervåningen, speciellt nu när den har blivit lite renoverad från förra året. Några av de nya grabbarna har tagit med sig två högtalare som är typ 1,5 meter höga och sen en subwoofer som inte är av denna värld. De har ställt den precis utanför vårt rum och var så snälla att provspela dem för ett tag sen...herregud säger jag bara! Hela sängen skakade.

Jag fick nog av sängskakandet, plus att jag var svinhungrig, så jag tog en promenad ner till Ica. Ditvägen är inga problem, då är det nerförsbacke och man behöver knappt anstränga sig. Det var värre när jag skulle tillbaka. När jag äntligen var framme var jag svettig precis överallt, eftersom jag hade skitmycket kläder på mig eftersom det är extremt kallt här uppe.

Hursomhelst, när jag kom tillbaka hade bergsprängarbröderna (kommer referera musikspelarna till det namnet framöver) dragit och tack och lov stängt av musiken. Mina lår börjar äntligen tina upp, tack och lov att datorn är så varm :)

Det var nog allt för nu, jag uppdaterar förhoppnings lite senare :) So long!